I en trång, instängd och smutsig källare såg jag en gång en fågel sitta i en bur.
Hans frihet var som aska från en brinnande eld och som bortblåst med vinden.
Ändå så fortsatte han att sjunga. Kanske var det en klagosång om förlorad frihet.

Jag ville öppna buren och släppa den fri. Lika fri som den en gång varit.
Så fri som jag ville vara. Kanske var vi båda fångade i den smutsiga källaren.
Jag hoppas att vi någon gång kan få känna total frihet.
Som en fågel som sprider sin frihetssång med vinden.




Flyg fritt lilla fågel...