Mitt Förlorade Brev Till Dig

Snart är det 2 år sedan. Jag gav dig ett löfte om att jag alltid skulle finnas där för dig, vad som än hände. Men dagen kom då jag var tvungen att säga stop. Jag kanske svek dej, men för mig fanns det inget annat val. Jag fick aldrig chansen att tala om för dig varför jag lämnade dig men det här är mitt förlorade blev till dig.

Du kom in i mitt liv som en räddande ängel. Du var trygg och lugn, hade tålamod, precis vad jag behövde. Jag tänkte "Kan värkligen kärlek vara så här bra? för mej?" Du fanns där varända dag under nästan ett år. Du hade dina stora fel och brister och redan efter några månader kännde jag mig fångad hoss dig. Men jag ignorerade alla mina känslor och tänkte att "de är meningen att de ska vara du och jag" Du kännde till alla mina fel och brister, alla mina svagheter och även allt positivt. Mot slutet så bråkade vi en hel del.... Vart försöker jag komma med allt detta skrivande? Du kommer ju aldrig läsa det ändå! Det jag vill säga är att: Jag lämnade dig för att du hade allt för stora kontrollbehov, du var aggresiv och arg hela tiden. Även fast jag älskade dig mer än livet, du var mitt liv. Så var jag tvungen att lämna dig. Jag mådde bara sämre och sämre för varige dag som gick. Jag försökte prata med dig och ordna upp allt men du vägrade lyssna. Du visste att du straffade mig genom att bli arg. Jag lämnade inte dig för att jag inte älskade dig längre utan för att jag var tvungen, hade det fortsatt så är jag rädd att de kunde ha slutat väldigt illa. Jag var tvungen att lämna hela mitt liv bakom mig, och det är något som var och är otroligt svårt fortfarande. Du har säkert glömt allt men för mig finns du fortfarande kvar. Jag vet att jag svek dig med rent ut sakt så betedde du dig som en idiot!! Vem som hällst kunde se de!! Men jag har ändå dig att tacka, jag har lärt mig massa av dig. Men du har lämnar ärr som aldrig kommer läka. Jag får försöka göra det bästa av det....

image6

Jag svek dig, kanske svek du mig också...
Alla kärlekshistorier kan ju inte sluta lyckligt, eller?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0