Ett Sista Farväl

Nu har ja vart där för sista gången.
Allt kändes så litet och smalt, men ändå så stort och fyllt av bleka minnen.
Varige steg jag tog så visste ja att jag hade gjort det över tusen gånger förut.
Alla platser, allt var så öde och tyst nu.
Och nu ska dom flytta så nu kommer jag inte kunna uppleva det igen.
Alla starka minnen från min barndom kommer att bli blekare och blekare men dom kommer aldrig att försvinna. Jag kommer komma ihåg mitt barndomshem tills dagen jag dör.
Det känns sorgset att lämna det.
Det är som ett avslutat kapitel.
Bra eller dåligt, det vet jag inte...


image7

Min Syster

Äkta lycka är att se dig när jag vaknar
Äkta lycka är att pussa dig god natt
Äkta lycka är att krama om dig
Äkta lycka är att få älska dig
Alla säger att äkta lycka kommer innifrån
Men min lycka kommer ifrån dig
Jag älskar dig mäst av allt på hela jorden
Min Syster <3


image6

Du och jag för alltid <3

Jag Vet Vad Äkta Kärlek Är

Du ser på mig med dina chokladbruna ögon, det ända som fattas är ord.
Dina mjuka kinder och lurviga päls. Hur ska jag någonsin kunna leva utan dej.
Jag vet vad äkta kärlek är, det är äkta kärlek jag känner för dig.
Du är min syster, min själsfrend, mina andetag, mitt allt.
Du kanske inte förstår, men du är hela livet för mig...


image5


Friends Live Forever In The Memories We Keep <3

En Fågel I En Bur

I en trång, instängd och smutsig källare såg jag en gång en fågel sitta i en bur.
Hans frihet var som aska från en brinnande eld och som bortblåst med vinden.
Ändå så fortsatte han att sjunga. Kanske var det en klagosång om förlorad frihet.

Jag ville öppna buren och släppa den fri. Lika fri som den en gång varit.
Så fri som jag ville vara. Kanske var vi båda fångade i den smutsiga källaren.
Jag hoppas att vi någon gång kan få känna total frihet.
Som en fågel som sprider sin frihetssång med vinden.


image4

Flyg fritt lilla fågel...

Mitt Förlorade Brev Till Dig

Snart är det 2 år sedan. Jag gav dig ett löfte om att jag alltid skulle finnas där för dig, vad som än hände. Men dagen kom då jag var tvungen att säga stop. Jag kanske svek dej, men för mig fanns det inget annat val. Jag fick aldrig chansen att tala om för dig varför jag lämnade dig men det här är mitt förlorade blev till dig.

Du kom in i mitt liv som en räddande ängel. Du var trygg och lugn, hade tålamod, precis vad jag behövde. Jag tänkte "Kan värkligen kärlek vara så här bra? för mej?" Du fanns där varända dag under nästan ett år. Du hade dina stora fel och brister och redan efter några månader kännde jag mig fångad hoss dig. Men jag ignorerade alla mina känslor och tänkte att "de är meningen att de ska vara du och jag" Du kännde till alla mina fel och brister, alla mina svagheter och även allt positivt. Mot slutet så bråkade vi en hel del.... Vart försöker jag komma med allt detta skrivande? Du kommer ju aldrig läsa det ändå! Det jag vill säga är att: Jag lämnade dig för att du hade allt för stora kontrollbehov, du var aggresiv och arg hela tiden. Även fast jag älskade dig mer än livet, du var mitt liv. Så var jag tvungen att lämna dig. Jag mådde bara sämre och sämre för varige dag som gick. Jag försökte prata med dig och ordna upp allt men du vägrade lyssna. Du visste att du straffade mig genom att bli arg. Jag lämnade inte dig för att jag inte älskade dig längre utan för att jag var tvungen, hade det fortsatt så är jag rädd att de kunde ha slutat väldigt illa. Jag var tvungen att lämna hela mitt liv bakom mig, och det är något som var och är otroligt svårt fortfarande. Du har säkert glömt allt men för mig finns du fortfarande kvar. Jag vet att jag svek dig med rent ut sakt så betedde du dig som en idiot!! Vem som hällst kunde se de!! Men jag har ändå dig att tacka, jag har lärt mig massa av dig. Men du har lämnar ärr som aldrig kommer läka. Jag får försöka göra det bästa av det....

image6

Jag svek dig, kanske svek du mig också...
Alla kärlekshistorier kan ju inte sluta lyckligt, eller?



Rosor Som Vissnar

Vänner är som rosor
Vackra och underbara
Sedan vissnar dom
Tynar bort och finns inte mer
En gång hade jag en bukett med rosor
Alla var helt unika och speciella
Men sedan vissnade dom, en efter en
Nu finns det bara några få som fortfarande står kvar
Hur lång tid kommer det att ta innan dom också vissnar?


image4

Osynliga Regndroppar


En grå och trist eftermiddag. Jag kan nästan se osynliga regndroppar falla från himmelen. Just nu känns mitt liv lika grått och trist som vädret. Inte mörkt så att jag är deppig eller något, men jag känner ingen direkt glädje heller. Kanske är det vädret som gör de? Ända sedan det blev kallare ute har ja kännt mig kall inombords. Länktar efter värmen, liksom letar efter den. Men den verkar inte finnas någonstans. Det känns som om luften står stilla på något sätt, allt är så öde. Jag vill inte flytta härifrån, det känns så hemma här, det ända stället jag kan känna mig trygg i liksom. Men ändå så vill ja åka långt, långt bort. Jag hoppas och ber att jag får ihop tillräckligt med pengar efter sommaren så jag kan sticka till england. Kanske är det just det jag behöver, komma hemifrån en liten stund bara. Det här är nog första gången i mitt liv som jag inte har haft någon riktig bästis (Om man räknar bort min älskade syster som alltid finns där för mej) Jag saknar det faktist. Någon som man alltid kunde berätta allt för, nu är jag nog min egen bästa vän. Får berätta allt för mig själv (hur de nu går till) Det är därför jag har så himmla mycket tankar som flyger runt i huvudet. Ganska jobbigt ibland. Men jag skulle inte vilja leva utan dom. Alla mina vänner säger hela tiden "jag finns här för dej" men när det väl gäller så finns dom inte där.

image2

"Jag är trött på det mästa
kan någon lätta på trycket
sitter i en cell och du har kastat bort nyckeln
sympati, fan, jag vet hur det funkar
alla ger mig vatten när jag ligger här och drunknar
Tack för hjälpen, inget mer för all del
Jag ser i dina ögon som liknar korallrev"
(Fronda - Tapper Soldat)

RSS 2.0